Historisk succé

Snörikt och ledigt under jul- och nyårshelgerna betyder i många barnfamiljer pulka, skidor och utebus. Så icke hos rylandrarna. Visst har det blivit några tillfällen i backen men varken jag eller Rakel är särskilt förtjusta i snö och kyla. Kreativiteten ägnas i stället åt sysslor som man kan göra inomhus. Häromdagen blev det Historiska museet.

Direkt efter kyrkan och ett besök på "gyllene bågen" (McDonalds) tog vi spårvagnen till Djurgårsbron och gick den sista biten. Klockan var halv tolv när vi löste entrè (endast pappa, fri entrè för Agnes och Edvin. Mamma och Albert kom senare). Klockan skulle hinna bli halv fem innan vi lämnade museet - jag med ett leende på läpparna, barnen nöjda och trötta. Och mamma lite besviken över att cafeet hade stängt när vi ville fika.

Historiska museet blev en total, och lite oväntad, succé. Jag hade förväntat mig att barnen skulle stå ut i max ett par timmar. Men från första stund sprang de runt och sprudlade av frågor om dödskallar, svärd, flintyxor och guldsmycken. Mest uppskattades den arkeologiska utgrävningen där barnen fick gräva fram sina fynd och ta reda på mer om föremålets historia och användningsområde.

Klockan 13 var det dags för en engagerad barnvisning som slutade med sagostund om de tokiga "asagudarna". En timme senare var det pyssel (göra en tidsmaskin). Agnes klarade sig bra på egen hand, men Edvin ville ha hjälp med sin rymdraket. Och erkännas ska att pappas kreativitet inte är särskilt stor när det kommer till piprensare, flörtkulor och klister. Men barnen tyckte att det var jättekul.

Kul tyckte också jag att det var att barnen kunde sysselsättas fem timmar på ett museum. Och det på ett museum som jag själv inte riktigt uppskattade som liten. Men mycket har hänt sedan dess. Numera får man inte bara titta på historien, utan också bli en del av den. Se, känna, snurra, borsta, fantisera. Med utgångspunkt i leken kan intresse och nyfikenhet väckas för historiens dramatik och livsöden, i förlängningen kanske också för sammanhangen och vår egen plats i historien.

Pappa upptäckte ett antal minnes- och kunskapsluckor som hjälpligt täpptes igen vid hemkomsten. Agnes pratar redan om nästa besök - på Postmuseum. Ett bra museum väcker tankar och nyfikenhet hos små - och stora.