Geronten åter politruk

Gerontens nystarter börjar väl vara klassiska vid det här laget. Därför ska jag väl inte försöka ge intryck av att bloggen dagligen kommer att fyllas med tänkvärda och syrliga inlägg. Däremot har det varit rätt mycket nystart i livet i övrigt under våren. Den gamla familjen håller jag fast vid. Den duger bra :)

Men på hemmafronten har vi precis börjat flytta lådor från Krusboda till den nya villan i Vendelsö, blåbärspalatset kallat av framförallt familjens barn och far. Den som har god slutledningsförmåga räknar ut att huset är blått och stort. Den andra riktigt stora förändringen gäller yrkeslivet.

Knappt hann stolen bli varm och skrivbordet stökigt på Micasa förrän politiken kallade igen. Efter mycket funderingar om familj och politik, betydelsen av att kunna gå ut och in i politiken och medvetenhet att all partipolitik i sina sämsta stunder kan vara intellektuellt begränsande, valde jag ändå att ta fasta på möjligheterna. Finns det möjlighet att påverka vill jag vara med. Det är väl en svaghet jag har. Särskilt när man så länge har haft starka åsikter om saker som bör förbättras inom Kristdemokraterna.

Får man dessutom leda en verksamhetsavdelning med kompetenta handläggare, kommunikatörer och organisatörer och vara en aktiv del i den dagliga rikspolitiken är det svårt att tacka nej när man har varit politiskt aktiv i 25 år. Sedan förra veckan är jag alltså verksamhetschef för Kristdemokraterna, och därmed en av den nya partisekreteraren Acko Ankarberg Johanssons närmaste medarbetare i det intensiva förnyelse- och utvecklingsarbete som pågår.

Den som följde mina inlägg här på bloggen i vintras har läst min kravprofil inför rekryteringen av en ny partisekreterare och min positiva recension av att det blev Acko. När det lite överraskande öppnade sig en möjlighet att bli en i det nya chefsgänget kring henne var det extra svårt att tacka nej när jag hade skrivit som jag gjort. Plikten kallade :) Nu är utmaningen att tillsammans fortsätta att bygga ett parti med en tydlig berättelse, en sammanhängande politik och en målgruppsfokusering som märks i det dagliga arbetet.

Med detta sagt: bloggen fortsätter. Geronten lever vidare även om han blivit en del av "etablissemanget". Självklart kommer en del formuleras och uttryckas annorlunda nu. Det är ofrånkomligt. Men tillsammans med många andra bloggande och tyckande politruker hoppas jag kunna visa på den mångfald och intellektuella spänst som också finns inom partierna - även om inte alla tror det.