Engelska pärlor

Sommarens Englandssemester blev ingenting annat än en succé. Rakel och jag är överens, till och med barnen gillade det röda huset med hundarna där vi bodde, mitt på landsbygden där och när England kanske är som allra vackrast. Vädret var typiskt nog lite si och så. Statistiken talar inte om Thames Valley som någon svårt regndrabbad del av landet, och våra värdar rodnade nästan över att de några dagar inte hade något annat att bjuda på än just det väder som många förväntar sig möta i England.Bilden är tagen från den väg som leder fram till Old Callow Down Farm i Bledlow Ridge där vi bodde.

Faktum är att nästan allt vi såg var vackert: landskapet, byarna, parkerna, slotten. Det var nära mellan det mesta. Barnvänligheten var vi lite frågande inför innan vi reste. Men ingenstans blev det problem, inte ens när Agnes och Edvin började bråka om chipsen på en pub, eller när dottern blev upprörd över att mamma tog hennes fish and chips. Där fanns en mängd olika barnaktiviteter ofta med djur och lekparker i skön förening. Tyvärr gjorde vädret att vi inte hann med så mycket som vi önskat.

Till frukostarna kunde jag inte låta bli att ta ut svängarna med bacon, stekta ägg, tomater, champinjoner, till och med baked beans några gånger. Engelskt bacon är tjockare och mindre fett än det svenska, lustigt med tanke på den fettnoja som vi har. Toasterna är krispigare, antagligen beroende på en lång och lyckad evolution bland bröd- och brödrostfabrikanterna.

Att semestra där man kan göra sig förstådd är inte helt fel. Det engelska kynnet är dessutom mycket tilltalade för en ”geront” som jag. Artigt, vänligt, gästfritt, men också lite reserverat och gammaldags. Allt behöver inte förändras bara för att andra och tidsandan tycker det. Allt gammalt är inte dåligt och allt nytt är inte bra bara för att det är nytt. Dessutom är det alltid nära till en pub som serverar ljuvlig bitter eller ett ställe där man kan få cream tea.

Här kommer några tips och pärlor för den som vill följa vårt exempel:

Morden i Midsomer – anledningen till att vi hamnade just i Buckinghamshire, på gränsen till Oxfordshire. Där är de flesta avsnitten inspelade.

Visit Buckinghamshire - utmärkt vägledning till nämnda grevskap.

Old Callow Down Farm - i närheten av Bledlow Ridge, där Nancy och Christoffer Gee gjorde allt för att vi skulle trivas i vår Stable Cottage, ett självhushåll med alla faciliteter som en barnfamilj behöver. Gården är från 1500-talet. Gården förekommer faktiskt i ett Midsomer-avsnitt som på engelska heter Death and dust. Det är gården där damen bor som har lamor och skjuter råttor. Kolla länken för bilder på gården.

Bledlow - grannby till Bledlow ridge, med den välkända puben The Lions of Bledlow (där våra barn bråkade om chipsen, se ovan). Lokalkändisen heter Lord Carrington och har varit minister flera gånger, bland annat under Margaret Thatcher. Carrington gjorde också försök att medla i Jugolsavien-konflikten i början av 90-talet. I Bledlow finns förutom puben en kyrka och en trädgård som är värd ett besök.

Besök på vattenhålet The Lions of Bledlow. Christer Johansson, min svåger, är som synes uppskattad.

Princes Risborough - närmaste lite större samhälle, rätt gemytligt. Här fanns nödvändigheter som stormarknad och katolsk kyrka. Borgmästaren efterlyser dock en kebabvagn eftersom de stackars ungdomarna i nuläget måste åka till Thame om de vill uppleva denna gastronomiska delikatess... :) Klickar du på länken ser du utsikten från Whiteleaf cross, en utsiktsplats med vidunderlig utsikt.

Marlow - stad vid Themsen som måste besökas. Trivsam strandpromenad där de flitigar rodarna kan betraktas. Tyvärr var sconsen slut på The Burgers men teet var ändå värt ett besök. Här bryggs också den bästa bitter jag smakade under resan, Rebellion.

Vy över Thamsen från Marlowsidan.

Haddenham - liten by mest känd som hem för de tydligen välkända Aylesbury ducks. Ankorna gillade våra fingrar, särskilt när vi höll i bröd eller sausage rolls. Gällde att passa sig. Dammen framför kyrkan ger byn en väldigt pittoresk karaktär.

Hambleden - en av de absoluta favoriterna som besöktes mer än en gång. Stag and Huntsman heter puben som har god mat och serverar Rebellion. Byn är flitigt förekommande i filmer och serier som bland annat miss Marple och Morden i Midsomer. Jag förstår varför.

Tyvärr lite mycket bilar, men Stag and Huntsmans skylt syns i slutet av gatan.

Oxford - behöver kanske inte så mycket kommentarer. Klassisk akademisk pärla. Blev en heldagsutflykt hit, men staden känns långtifrån uttömd. Vi gick i Inspector Morses fotspår genom en stadsvandring med honom som tema. Nära att köpa en tweedkavaj, men priset fick mig till sist att banga. Däremot inköptes en oljerock till rabaterat pris, 50 pund. Ett fynd.

Henley on Thames - kändes som lite av Thames Valleys Båstad. Lite mer "upper class", lite dyrare, lite flashigare och glassigare, men väldigt charmigt. Också beläget vid den stora floden. Känd för sin Royal regatta som arrangeras varje år och som vi precis missade.

Finns mycket mer att skriva och säga om Chesham, Amersham, Thame, Long Crendon, Chearsley, Dinton, Turville, Hughenden manor (the home of Benjamin Disraeli, legendarisk premiärminister och socialkonservativ tänkare), Blenheim palace (där Churchill föddes) och St Albans och om de olika barnvänliga aktiviteter som fanns. Släng över ett mejl om du vill veta mer. England och Thames Valley är definitivt värt ett besök.

"Suckarnas bro" i Oxford.

Vårdnadsbidraget ger möjligheter

Vårdnadsbidraget på väg att floppa, skriver Dagens Nyheter idag. Tidningen har pratat med sju av Stockholms 14 stadsdelsförvaltningar och kommit fram till att "bara" 75 familjer har ansökt om bidraget. För mig var det inte ett helt oväntat journalistiskt knäck så här i sommatorkan.

Beslutet i Stadshuset fattades för ungefär sex veckor sedan och informationen har knappt haft en chans att nå ut till föräldrarna. De som redan nappat torde ha varit de allra mest intresserade och engagerade. Situationen var likartad med de hushållsnära tjänsterna. Det tog ett tag innan det verkliga intresset slog igenom i statistiken. En någorlunda rättvisande utvärdering kan därför först göras fram emot nyår.

Vårdnadsbidraget är en av mandatperiodens kanske viktigaste valfrihets- och rättvisreformer. Antalet intresserade är egentligen inte så viktigt. Avgörande är i stället att det ger ännu en möjlighet för föräldrar att få ihop livspusslet. För en del som vill ha mer tid med barnen är det ett viktigt alternativ. Med tanke på att varje förskoleplats subventioneras med ungefär 100 000 kronor per barn och år är det inte för mycket begärt att det finns något för de föräldrar som väljer andra alternativ.

Men handen på hjärtat: jag tror inte heller att vi kommer att få se en masstängning av förskolor för att föräldrar väljer vårdnadsbidraget. Och det är väl för övrigt något som borde glädja även bidragets motståndare. Farhågorna om en urholkad barnomsorg är överdrivna. De flesta är mycket nöjda med förskolan, och med det samhällsklimat som är i Sverige och de ersättningssystem som byggts upp under årtionden, är det inte konstigt att det tar tid att omvärdera och vidga vyerna. Men för en del är vårdnadsbidrag en möjlighet och det bör beslutsfattarna respektera.

Undersökning efter undersökning, och även dagens DN-artikel, visar att föräldrar tycker att bidraget är en bra idé. Därför är det bara att beklaga att regeringen inför vårdnadsbidraget med armbågen. Det är uppenbart att kristdemokraterna varit ganska ensamma om att stå på föräldrarnas sida i det här fallet.

Vårdnadsbidraget borde givetvis ha varit högre än 3000 skattefria kronor per barn och månad (heltid). För mig är det också en gåta hur den skrivning i alliansöverenskomelsen från sommaren 2006 som talar om vårdnadsbidrag för barn 1-3 år har kunnat tolkas som att det ska upphöra den dag barnet fyller tre.

Tänk om jag som arbetsgivare med anställda som har beviljad semester veckorna 28-31 skulle kräva att de inställer sig på jobbet måndag vecka 31? 28-31 innebär att måndag vecka 32 är första arbetsdagen. På samma sätt innebär 1-3 att vårdnadsbidraget ska upphöra när barnet fyller fyra år. Någon har blivit blåst, och tyvärr är det inte finansminister Anders Borg.

Varför kan förresten inte vårdnadsbidraget gälla 1-5 år, alltså till en dag barnet börjar i förskoleklass? Och varför ett kommunalt vårdndsbidrag? Jag är för kommunalt självstyre, men det här är en reform fullt jämför bar med förskolegarantin etc och borde därför gälla lika över hela landet. Har du oturen att bo i en s-kommun ska du ändå ha samma möjlighet att ge ditt barn den omsorg som passar bäst efter era förutsättningar.

Syskonen Agnes och Edvin Rylander glassar lös under sommarens semester i Oxford, England

Flagga svenskt - inte med regnbågen

I går inleddes Europride i Stockholm. I år är det inte bara det svenska HBT-folket som festar och konfererar. För andra gången står Stockholm värd för hela Europas bögar, flator och transpersoner. Säkert väldigt kul för många och onekligen ett arrangemang som drar turister till Stockholm. Men för oss som inte delar HBT-rörelsens agenda, men som ändå självklart tycker att alla människor har ett unikt och lika värde och inte ska diskrimineras, finns vissa inslag som är väl magstarka.

I år är ett sådant att alla SL-bussar pryds med regnbågsflaggan, HBT-rörelsens symbol. Varje skattesubventionerad bussresa har alltså blivit något av en manifestation för HBT-rörelsen. Är det verkligen okej? Låt vara att många svenskar tycker som RFSL med flera, men i konsekvensens namn borde det i så fall inte också vara möjligt för Amnesty eller Naturskyddsföreningen att få sina flaggor exponerade på bussarna? Och varför är det bara åsikter som delas av majoriteter?

Vi katoliker har massor med festdagar när vi gärna skulle se den påvliga flaggan pryda Stockholms bussar. Eller när partier, åtminstone större sådana, har sina arrangemang i Stockholm? Varför inte s-flaggor över hela staden när sossarna har kongress i huvudstaden? Med tanke på hur många miljoner som de internationella kryssningsbåtarna drar in till Stockholms besöksnäring skulle det kanske inte vara så dumt att flagga med diverse rederiers flaggor när båtarna lägger till här i stan.

Min uppfattning är att offentliga, och skattefinansierade flaggstänger och liknande så långt som möjligt ska hållas fria från politiska, kommersiella och religiösa (sär)intressen. Ska det flaggas räcker det utmärkt med en svensk flagga. Någon extremt känslig kan nog säkert uppbringa en viss kränkthet av det också, men det är en samlande symbol för alla som mer eller mindre fast har sina bopålar neslagna i den svenska myllan. EU-flaggan och möjligen också FN:s är givetvis också okej, samt i Stockholms fall St Erik.

"Var inte rädd att säga vad som är rätt och fel"

10 dagar är inte mycket, jag hade önskat att det hade blivit många fler i England men det kommer fler somrar och semestrar. Nedslagen i nyhetsflödet blir kanske inte helt representativa under en semestertripp men det var påtagligt hur det mesta av rapporteringen hade en kritisk ton mot regeringen medan tories framställdes i mer positiv dager, möjligen med undantag för att Boris Johnson redan har förlorat en av sina vice borgmästare i London. Och det var mer än det vanliga mediala regeringsgnället och dunket i oppositionsryggen som brukar höra till...

Tories ligger helt enkelt i vinnarhålet, men inte genom att vara mindre ideologiska och mer lika sina motståndare. Personligt ansvar, familj, värderingar och annat som det talas med alldeles för små bokstäver om i den svenska debatten, trots att det borde finnas goda förutsättningar för ett positivt gensvar, är några av hörnpelarna för tories framgång.

Elise Claessons krönika i dagens Svenskan rekommenderas varmt. Liksom en artikel från The Guardian häromveckan.

Tyvärr svårt att säga att Claesson har helt fel när hon skriver att borgerligheten har beröringsskräck för sin egen värdegrund.