Lovande val av ny partisekreterare

Acko Ankarberg Johansson. På fredagen presenterades den favorittippade lågoddsaren som kristdemokraternas partisekreterare. Tillsammans med Michael Anefur var kommunalrådet från Jönköping en av de flitigast nämnda kandidaterna i förhandsspekulationerna.


Lämpligheten att hämta ännu en kd-topp från Jönköping kan naturligtvis diskuteras. Nu är samtliga partiets statsråd samt partisekreteraren bosatta i distriktet. Det behöver inte spela någon större roll, men det kan påverka referensramar och prioriteringar. Kristdemokraterna kommer aldrig att bli ett storstadsparti. Men partiet både kan och bör bli större i storstäderna för att kunna växa på riksnivå. Med de flesta ledande politiker hämtade från Sverige utanför tullarna ökar risken att utmaningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö hamnar i skymundan.


Med detta sagt är Ankarberg en erfaren och kompetent politiker, som antagligen kommer att klara Gerontens kravprofil ganska väl. Rikspolitiker i bemärkelsen riksdagsledamot eller minister har hon aldrig varit, men väl ordförande för Trafikverket och statlig utredare om valfrihetssystem. Hon har inte riktigt prövats av riksmedia, men har ett driv och en tydlighet som ger henne goda förutsättningar att lyckas. Kommunstyrelseordförande är inte heller någon dålig merit i ett parti som bara har en handfull. Låt vara att hennes CV också innehåller mindre positiva saker som en kraftig skattehöjning under den förra mandatperioden. I årets val backade också KD i Jönköping mer än i riket i stort.


Kristdemokraterna har utan tvekan fått sin mest välmeriterade och lovande partisekreterare på länge. Frågan är bara hur hennes arbetsbeskrivning och mandat ser ut. Kommer hon som företrädarna mest ägna sin tid åt inre tjänst i partiet är det att slösa bort hennes begåvning och möjligheter att ge partiet och partiledaren draghjälp i den branta uppförsbacken. Acko ska synas i media. Ta strid. Profilera. Debattera.


Hur nära står Ankarberg Göran Hägglund, och delar hon hans bild av partiets nuläge och framtid? Jag vet inte. Men helt klart torde hon stå Hägglund närmare än vad Sjögren gjorde. Men om det är tillräcklig nära får framtiden utvisa. Hägglund gör klokt i att snarast hitta rutiner för avstämningar och strategidiskussioner med sin nya högra hand.


Tidigare i veckan skrev jag: "En ny partisekreterare måste ha en central roll i detta byggande av ett mer tänkande, analytiskt, och därmed också tydligare kristdemokratiskt parti. Ett första test på hur Ankarberg klarar detta blir den fortsatta processen med den rapport som framtidsgruppen under ledning av Michael Anefur presenterade på fredagen. Gruppen har gjort ett gediget arbete, främst vad gäller att lyssna och analysera årets valnederlag.


Efter en första genomläsning ställer jag mig dock frågande till att "global rättvisa" skulle vara en valvinnare 2014. Vad menas? Högre bistånd? Eller ska kristdemokraternas valrörelse nästa gång domineras av tyckande om diverse internationella kriszoner? Borde inte en rimligare ståndpunkt vara att lyfta fram och stärka det personliga ansvaret för den lilla världen och därmed också i förlängningen för den stora. Det är genom att ta ansvar i vardagen och i den situation vi själva befinner oss som vi grundlägger en trygghet att våga vidga vyerna. "Global rättvisa" är för abstrakt och har en lätt socialistisk ton.


Även på ett annat av framtidsgruppens rekommenderade områden hyser jag tvivel. Så länge partiet har en miljöpolitik som under långa tider dikterats av Anders Wijkman och Nina Ekelund kommer inte borgerliga miljövänner i första hand att gå till KD. För ett kristdemokratiskt parti är förvisso miljöfrågan viktig, men kan inte vara överordnad allt annat. Det måste gå att få ihop vardagen utan individuella utsläppsrättigheter och återkommande nya skatter och förbud.


Ackos uppgift består naturligtvis i att leda processen vidare. Partiets aktiva ska få tycka och diskutera om framtidgruppens rapport. Men det krävs mer än så. Ingen har hittills frågat väljarna varför de inte tycker bättre om kristdemokraterna. ValU från valdagen räcker inte långt. Ett parti som inte bara vill gissa, hoppas och tolka in sina egna favoritfrågor måste fråga potentiella väljare, partibytare, stödröstare och andra vad de gillar hos KD och framför allt varför de inte tycker bättre om partiet - och vad som skulle kunna få dem att lägga sin röst kristdemokratiskt nästa gång.


I Stockholm gjorde vi inför valet 2010 ett omfattande analysarbete i samarbete med Demoskop. Nu bör Ankarberg ta initiativ till en liknande undersökning, kvalitativ och kvantitativ, tillsammans med ett seriöst opinionsinstitut. Först då kan partiet få ett mångsidigt underlag att bygga vidare på.


Hur som helst: lycka till, Acko! Det lär du behöva.