Reflektion och manifestation på nationaldagen

Nationaldagen till ära bläddrade jag i en av mina klippärmar och hittade en krönika som jag skrev i Kristdemokraten för två år sedan. Här kommer några valda delar, om man nu får vara så "osvensk" att citera sig själv...

Det året begränsades sig familjens firande till Bollmoratorg där jag nästan ville be om ursäkt för att jag uppskattade folkdans och folkmusik. Då kändes det inte helt politisk korrekt.

"Nationaldagsmyntet har flera sidor. Givetvis är det osannolikt att det är först i år (fel av mig, det var faktiskt 2005 inte 2006 som jag visst trodde då) som 6 juni har blivit en helgdag. Det är också märkligt att man ska behöva be om ursäkt för 'svenska' inslag i firandet. Det är ju ändå Sveriges dag. Å andra sidan är det här med nation och fosterland inte alldeles enkelt. Historien är full av exempel på överdriven nationalism. Och vad är egentligen svenskhet? Något uttömande svar går inte att ge. Innebörden har förändrats genom tiderna. Det som är svenskt idag är inte detsamma som var det för 500 år sedan. Svenskhet är inte statiskt. Den förändras av impulser som ofta är importerade.

Men ändå: just den unika mix som uppstår när strömningar och mentaliteter möts på svensk mark kan man kanske trots alt kalla 'svenskt'. Importerade kåldolmar med 'infödda' svenska lingon är riktig svensk husmanskost. Ta en semesterresa utomlands och du upptäcker säkert mer 'svenska' drag och attityder hos dig själv än vad du trodde. Eller fråga de många nya svenskar som försöker att förstå sitt nya land. Bara för att det är svårt att sätta fingret på svenskheten är inte detsamma som att den inte finns.

Nationaldagar ger tillfälle till relektion, men också för manifestation. Precis som i familjen behöver vi tillfällen när vi lägger vardagen åt sidan. När vi glömmer större och mindre konflikter och i stället firar att vi har och behöver varandra. Den 6 juni är en påminnels om att ingen människa är en ö och att identitet och tillhörighet är viktiga delar av att vara människa.

Därför duckar inte ett riktigt nationaldagsfirande för det som är svenskt just nu, men är inte heller främmande för nya impulser. Det är ett firande som är inkluderande, inte exkluderande, och som hjälper oss att se det som förenar över åsiktsgränser och etnicitet".