Samhället börjar med passioner - inte med jämställdhetskartor

Dagens "boktips" hämtar jag från Svenskans ofta läsvärda ledarsida. Den här gången är det krönikören Elise Claesson som slår huvudet på spiken när hon ger perspektiv på bland annat arbetslinjen och kärnfamiljens påstådda död. God läsning!

I sommar blir det England...

Efter en första arbetsvecka med svårigheter att vända tillbaka dygnsrytmen, vårkampanjande och möten för att uppdatera mig om allt som hänt under tiden jag varit borta, är det nu klart: i sommar blir det England.

Efter mycket funderande och väntande på att det skulle lösa sig för Rakel med nytt jobb (och det har det gjort) tar vi Ryanair till Stansted hyr bil och en liten stuga där England är som vackrast, i västra Buckinghamshire (nära Bledlow och Chinnor) strax nordväst om London. Bara några ynka mil från Oxford och Aylesbury.

Att vi hamnade just där skyller vi på Morden i Midsomer som utspelar sig där i trakterna. Får bara hoppas att de är lite mindre mordiska nu i sommar :)

Bilden visar stugan, Stable Cottage, där vi ska bo i sommar.

Kommunal applåderar orättvis familjepolitik

Förskola är viktigare än vårdnadsbidrag för svenska folket. Den slutsatsen drar fackförbundet Kommunal som låtit Novus Opinion fråga 1000 svenskar: "Tycker du att en kommun ska välja att införa ett vårdnadsbidrag även om kostnaden för det innebär att kvaliteten i förskolan måste försämras?"

Som man frågar får man svar, brukar det inte sällan sägas i opinionssammanhang - och det gäller sannerligen i det här fallet. Kommunals frågeställningen är ungefär lika begåvad som om man skulle låta respondenterna ta ställning till "Tycker du att en familj ska välja förskola även om det är negativt för familjelivet och innebär att barnen mera sällan får träffa sina föräldrar?" Svaren är i båda fallen ganska givna.

Verkligheten är inte så svart-vit som Kommunal vill ge intryck av. Valet gäller inte förskola eller vårdnadsbidrag, kvalitet eller förfall, arbete eller "hemmafruar". Ingen vill att vårdnadsbidraget ska gå ut över förskolans kvalitet, tvärtom ska satsningar förskolan genomföras samtidigt som föräldrarna får möjlighet till lite mer tid för barnen genom vårdnadsbidrag för den som vill det. Det är faktiskt möjligt att göra både och...

För alla passar inte vårdnadsbidrag och då slipper man givetvis. Men hur är det med förskola? Slipper man det? Hur stora möjligheter har de familjer hittills haft som föredragit andra lösningar på barnomsorgen?

Jag ska erkänna att jag tycker att vårdnadsbidraget kunde ha varit både högre och omfattat äldre barn än ett till tvååringar. Jag tycker också att medborgare i alla svenska kommuner borde ha fått erbjudandet. Nu kommer det nästan bara bli alliansledda kommuner som inför bidraget, trots att det är en viktig valfrihetsreform.

Men trots sina brister är regeringens modell för vårdnadsbidrag ett stort och viktigt steg i rätt riktning. Ett steg bort från den ensidiga och likriktande familjepolitik som socialdemokraterna drivit i decennier - och som applåderas av Kommunal.

Festlig familjedag i Kungsan

Idag firades FN:s familjedag traditionsenligt i Kungsträdgården. Trots regnet var det många mammor, pappor och framförallt juniorer som tog chansen att åka karusell, hoppa hoppborg och spela bordshockey. Kristdemokraterna var naturligtvis på plats. Partiets ballonger var en given hit.

Agnes och Edvin tyckte bäst om karusellen. Edvin blev otröstlig när den andra och sista rundan var slut. Pappa föredrog lantchipsen som var gratis...

Ursäkt räcker inte för kistkrossning

Förra veckan visade SVT:s Uppdrag Granskning hur kistor krossades direkt efter gravsättningen på en kyrkogård i Vännäs utanför Umeå. Nu ber den skyldige vaktmästaren om ursäkt och lämnar sitt jobb, enligt tidningen Dagen.

Det är naturligtvis bra att han inser att han gjort fel, om han nu verkligen gör det. Efter att ha hört alla beklämmande försök till förklaringar i TV-programmet håller jag det inte för otroligt att det är uppmärksamheten mer än själva gärningen som fått "Ulrik" att byta jobb.

Jag har halva släkten begravd på Maria-kyrkogården i Vännäs där gravskändningen ägde rum, däribland min mamma, så det är ett understatement att säga att inslaget gjorde mig illamående.

Liksom ärkebiskop Anders Wejryd reagerade jag inte bara på själva krossningen. Förflyttningen av kistan från kapellet till graven var också respektlös. I stället för att ha bärare eller en liten vagn hängde och dinglade kistan bakom en traktor. Så får det helt enkelt inte gå till.

Tyvärr väcker scenerna i Uppdrag Granskning frågor om mer än en enskild vaktmästares etik och yrkesheder. Kanske är det som någon har sagt en värdemätare på tillståndet i ett samhälle hur vi behandlar våra döda? Kanske har dödens privatisering och anonymisering gått så långt att döda människor inte längre behandlas med respekt?

För 20 år sedan gjorde jag ett studiebesök på ett krematorium. Efter att ha sett blåställ, verkstadsbänkar och benkvarnar intill ugnen var jag på det klara att jag skulle förorda kistbegravning för mig och mina närmaste.

Etiken kring döden har också nyligen uppmärksammats genom att Stockholms läns landsting sagt upp avtalet med det företag som haft i uppdrag att transportera avlidna. Anledning: bristande värdighet och etik.

Den rundringning som Uppdrag Granskning genomförde visade också att kistkrossning knappast bara är ett lokalt problem i Västerbotten. Svenska kyrkan måste ta sitt ansvar, och alla som är aktiva i kyrkan, inte minst kyrkopolitiker, bör förvissa sig om hur det ser ut med rutiner på just "deras" kyrkogårdar. Ursäkter räcker inte.



Bilden visar Mariakapellet i Vännäs.

Mjukstart i Stadshuset

På måndag är jag tillbaka på äldreroteln i Stockholms stadshus igen efter två och en halv månads föräldraledighet. Men redan idag mjukstartade jag med en halvdag på jobbet för att tillsammans med kollegor bli uppdaterad om läget inför budgetarbetet. Redan nu börjar förberedelserna för det som i mitten av oktober ska bli Stockholms stads budget 2009. Den del som givetvis ligger äldreroteln varmast om hjärtat är de ungefär 6,5 miljarder kronor som går till äldreomsorgen.

Att vara med i hetluften i Stadshuset med det goda samarbetsklimat vi har måste vara ett av Sveriges absolut roligaste arbeten, inte minst när jag som kanslichef också får ha fingrarna i många andra syltburkar än just den som är kristdemokraternas "egen". Ändå känns det lite tråkigt att inte lika ofta kunna busa med Agnes på morgonen och se Edvin glufsa i sig sin yoghurt. Får väl försöka ta några sovmorgnar....

Samtidigt som jag börjar jobba blir Rakel mellan två jobb. Hennes arbete ska outsourcas och hon kan inte följa med. Som tur är söker många löneadministratörer just nu och med sin erfarenhet är hon efterfrågad. Nytt jobb väntas inom kort men ännu är inget klart.

Vem försvarar försvaret?

Nytt samarbete löser försvarskrisen, skriver försvarsminister Sten Tolgfors på Svenskans Brännpunkt idag. Några sidor längre fram berättar Mikael Holmström i en nyhetsartikel att arméns styrkor halveras och bara cirka 8 000 stridande soldater blir kvar.

Vad ska man säga? Ja nog var vi många som hade förhoppningar om att alliansregeringen skulle ge försvaret lite högre prioritet. Efter de senaste årens positioneringar i bland annat försvarsberedningen fanns däremot ingen anledning att hoppas på nya pengar. Och en större ekonomisk kostym är förvisso inget självändamål. Som påpekas av en anonym officer i svenskan är det en gåta att man inte lyckas få mer pang för 38 miljarder kronor. En större del av pengarna måste gå till förbandsproduktion och övningsverksamhet, annars kommer inte Sverige att klara sina internationella åtaganden.

Tolgfors har insett att det inte räcker med quick fix. Det är en bra början. Men under tiden som budgetrutiner och strukturer synas i sömmarna flyr officerare försvaret - och det är dessutom fel officerare. Det är inte de äldre som ÖB så gärna vill bli av med (och som har den yrkes- och livserfarenhet som så väl behövs när det krisar vid internationella insatser). De som söker sig bort är yngre, relativt nyutbildade som är attraktiva på arbetsmarknaden. Officerare har en ledarskapsutbildning och erfarenhet som efterfrågas inom näringslivet och skolan.

Vad göra? Den som vill djupdyka i skuldfrågan till försvarskrisen rekommenderas läsning av Officerstidningen. Personligen skulle jag önska att Tolgfors ytterligare ökar pressen på försvarshögkvarteret och att kristdemokraterna bidrar till att öka trycket på Anders Borg så han höjer beredskapen att snabbt kunna skjuta till eventuella nya pengar.

Oavsett om vi talar om insatsförsvar i alliansfrihet, närmande till Nato eller ett djupare EU-samarbete får vi räkna med att huvudsakligen klara markförsvaret själva. Jag har svårt att tro att soldater från Florida skulle försvara TV-masten i Vännäs utanför Umeå, eller Scania-fabriken i Södertälje.

Historiskt har det också varit svårast att få villiga länder att ställa upp med arméförband till internationella krishärdar. Det är på marken som förlusterna kan bli störst, men det är också där det behövs soldater för att skydda civilia och nå militära avgöranden.

Vi klarar oss utan en ny miljardsatsning på Jas. Men jag tvivlar på att vi klarar en halvering av armén om vi vill ha något som liknar ett svenskt försvar och om vi ska kunna dra vårt strå till den internationella säkerhetens stack.

Föräldraansvaret som försvann

Ge unga riktlinjer för sex, skriver en representant för RFSU på dagens Brännpunkt. Därom torde väl de flesta vara överens. Den stora frågan är därför inte om unga ska få riktlinjer eller inte, utan vilka - och vem som förmedlar dessa.

Är det självklart att det enbart ska vara personalen på en ungdomsmottagning eller skolans lärare i sex- och samlevnad? Eller kanske RFSU:s telefonrådgivning? Smått avslöjande är det att föräldrar i dagens SvD-artikel endast nämns i negativa ordalag, som indirekta hinder för ungdomars sexualitet. Ungdomsmottagningarna däremot framställs på eller mellan raderna som en vägledare till glädje och njutning. Jag kanske övertolkar, men det är faktiskt inte särskilt svårt.

Ungdomsmottagningarna har en viktig roll att fylla. Men lite oftare förtjänar också föräldraansvaret en tanke och några rader. Jag kan ärligen inte tycka att det är vettigt att barn under 15 år får preventivmedel utskrivna av andra vuxna utan att den vuxne som står, eller åtminstone borde stå, närmast får veta om det. Det är nästan lika stolligt som att 13-åringar kan göra abort utan att mamma och pappa får veta om det.

Hur ska man då kunna ta föräldraansvar? Hur ska man kunna vara ett stöd för en tjej som blir ofrivilligt gravid om man aldrig får chansen? Och hur ska det vara möjligt att ta initiativ till ett samtal om ansvar och gränser om man inte ens får veta att barnet är sexuellt aktivt och har fått preventivmedel utskrivna? Visst finns det föräldrar som inte borde vara det. Men utgångspunkten kan inte vara att det alltid är någon annan än föräldrarna som vet barnets bästa. Ungdomsmottagningar och andra samhällsinsatser ska stödja, inte ersätta eller sparka undan benen på föräldrarna.

Vad jag tror att föräldrar behöver är tid och mod. Idag är det inte lätt att hinna med. Karriär, självförverkligande och ett evigt hämtande och lämnande, inte bara på dagis utan i ännu högre grad på diverse aktiviteter. Fotboll, gympa, blockflöjt, scouterna... jag blir matt när jag hör hur 10-åringar kan ha aktiviteter de flesta av veckans kvällar. Vad händer med läxorna? Tiden för eftertanke? Och inte minst: samtalet med mamma och pappa.

Häromveckan hörde jag en uppgift som jag inte vet om den stämmer. Svenskarna är tydligen bland de folk som lägger mest pengar på köksrenoveringar. 100 000-tals kronor på köksöar och induktionshällar. Men vi är också ett av de folk som tillbringar minst tid i köket. I stället för samtal och måltidsgemenskap blir det snabbmat.

Vårdnadsbidrag, och gärna möjlighet till föräldraledighet upp i tonåren, tror jag är steg i rätt riktning för att ge mer tid med barnen. Men det krävs också en skattepolitik som lättar den ekonomiska bördan för familjer och enskilda.

Modet och förmågan att tala med barnen om sex och samlevnad kommer inte självklart bara för att föräldrarna får mer tid och slipper dubbel- och extrajobba, men det ger åtminstone bättre förutsättningar. Här krävs det att föreningar, gärna föräldraföreningar, kyrkor och varför inte också ungdomsmottagningar hjälper mammor och pappor på traven - att våga tro på sig själva och att våga tala om sex som något mer och finare än utlevelse och behovstillfredställelse.

Äventyr på Torekällberget

Pingstdagen kom liksom gårdagen att gå i familjens tecken. Idag återupptog vi en kär tradition som varit vilande en tid: våra familje- eller överraskningsdagar. När vi blev tillsammans 2001 upptäckte vi snart att det både var roligt och bra för förhållandet att överraska varandra med små "mini-äventyr". Därför gjorde vi en liten institution och tradition av att avsätta en dag i månaden när någon av oss får lägga upp programmet - och överraska resten av familjen. Idag var det Rakel som fixade dagen. Efter barnmässan i St Eugenia bar det iväg till Torekällberget i Södertälje.

Senast jag var där gick jag nog i lågstadiet och fick lära mig vad bröstsocker är. Nu upptäckte vi ett Skansen i mindre skala. Agnes fick baka tunnbröd och rida ponny. Edvin kämpade runt i den sluttande gethagen. Mest uppskattade jag Stadsmuseet. Trots lite tafatt personal fanns det möjlighet för barnen att leka i forntidsmiljö och krypa runt bland hudar, låtsaseldar och trätallrikar. Sånt gillar jag. Det ger möjlighet att konkret och lekfullt känna på hur livet var förr i tiden. Ett sätt att göra historien levande och gripbar.

Klokt om England

PJ Anders Linder skriver klokt i Svenskan idag om det nya engelska politiska landskapet. Han passar samtidigt förtjänstfullt på att slå ett slag för en borgerlig och ideologisk borgerlighet. Det skadar inte direkt...

Grattis i efterhand till David Cameron, Boris Johnson och alla andra som, med god hjälp från ett sönderregerat Labour, lyckats vända de politiska vindarna till Tories fördel.

Utflykt till Tyresö slott

Metereologerna fick rätt, men vi skippade kossorna och satsade på Tyresö slott i stället. Besök på handelstädgården och fika och sol i slottsparken. Rakels armar är röda, mina kinder är varma och Edvin har små röda fläckar. Det är sommar....

Dags att knoppa

SVT24 slutade med Morden i Midsomer förra veckan så familjen Rylanders fredagskväll blev en antiklimax. Barnaby och hans kolleger har varit våra följeslagare både torsdagar och fredagar under vintern och våren så tomrummet blir inte lätt att fylla. Ett försök gjordes med "Ett öga rött" som köptes bättre begagnad på videohaket i centrum. Men den var inte så bra. Småskoj, men för överdriven för att passa oss.

I morgon väntar kanonväder om vi får tro meterologerna. Agnes ska gympa på förmiddagen och jag ska till kyrkan. Sen blir det nog utflykt till kossorna på Uddby gård.

Svårt ta sd på allvar

Läser i Expressen att sverigedemokraterna för första gången är över fyraprocentsspärren i en opinionsmätning. Även om det är långt till val är det oroande. Här i Tyresö samlade sverigedemokraterna 2006 fler röster än storsatsande nationaldemokraterna, trots att sd inte ens ställde upp i kommunvalet. Om de två extrempartierna samarbetat hade de klarat mandat i kommunfullmäktige, men nu är de tack och lov som hund och katt.

För min del tror jag att det finns tre viktiga förklaringar till sverigedemokraternas framgångar. Först och främst protest, mot hela det politiska etablissemanget. Mot det politiska systemet och det politiska språket. Sd är outsiders som inte lika tydligt förknippas med politikens negativa sidor.

För det andra är det bara att konstatera att den svenska integrationspolitiken lämnar en del övrigt att önska. Sd exploaterar missnöjet och underblåser fördomar, förenklingar och halvsanningar.

För det tredje tror jag att det är ett dilemma för de etablerade partierna att det har blivit så trångt i mitten. Vem håller högerflanken och sköter den ideologiska renhållningen? Det är sant att sd framförallt lockat väljare i starka s-fästen, som Landskrona, men risken är att mer traditionellt sinnade väljare börjar känna en växande sympati för partiets betoning av svensk kultur och traditioner.

Förra veckan intervjuades sd-ledaren Jimmie Åkesson i ekots lördagsintervju. Det var ganska avslöjande. Enligt honom har alla frågor en koppling till invandringspolitiken. Bristen på infrastrukturinvesteringar, dubbdäcksanvändningen, vårdstrejken, TV-licensen och Djurgårdens arenaproblem blir alltså ytterst frågor om hur många från andra länder som kommer till Sverige. Fanatism eller oförmåga att skaffa sig en bredare politik? Antagligen båda delarna.

Åkesson lät också meddela att hans parti var på väg att göra en vänstersväng om arbetsmarknadspolitiken. Från att ha applåderat alliansregeringen var han nu kritisk. Oklart varför. Säkert för att fiska i missnöjets oceaner och försöka vinna billiga poänger, precis som populister brukar göra.

Sd-hövdingen kunde inte heller ge vettiga svar om hur svensk arkitektur ska gynnas och osvensk stoppas. Minareter ska naturligtvis totalförbjudas. Men ska Stockholms slott eller Stadshuset rivas? Två byggnader som knappast kan beskyllas för att ha varit särskilt svenska till arkitektur och ursprung vid sin tillkomst.

Sverigedemokraterna har putsat fasaden och rensat bort en del av de mest extrema elementen. Men de är fortfarande svåra att riktigt ta på allvar.

Jag en geront?

Med viss vånda har jag bestämt mig för att börja blogga igen - mot strömmen. Fler och fler verkar lägga av, men jag ska göra ett nytt försök. Vågar inte lova hur länge jag orkar eller har lust, men ett bra tag har jag saknat den här formen av tyckande. Det måste väl vara ex-ledarskribenten i mig.

På något sätt kändes Geronten som ett naturligt namn på bloggen.

Yngre blir man ju inte. Förhoppningsvis något klokare. I Sparta var geronterna kloka och respekterade gamla män. För en del känns nog också mina värderingar och åsikter rätt antika, men allt nytt behöver inte vara bra eller allt gammalt dåligt. Mötet mellan gammalt/tidlöst och modernt brukar ge en ganska intressant mix.

Vill du läsa min gamla blogg hittar du den här.